Hundar, hus och hjärtats längtan, av Lucy Dillon

Jag blev rätt glad då jag såg att det hade kommit en till bok av författaren som skrev Ensamma hjärtan och hemlösa hundar. Jag gillade ju den första boken och då är oddsen rätt bra att jag ska gilla även nästa bok. Och nu tänker jag att det skulle vara rätt trevligt om det kom en tredje bok - så då kan ni alla lista ut vad jag tyckte om den här boken, eller hur? Trots att jag uttrycker mig rörigt...  ;-)

I den här boken får man stifta bekantskap med systrarna Juliet och Louise. Juliet har förlorat sin man och Louise lever i vad som ser ut att vara en drömtillvaro med hus, make och barn - men som kanske inte alls är det. Eller, det är ju såklart så att Louise inte alls är nöjd. Så klart. Annars vore det för enkelt. Hon har fått för sig att hon kvävs i sitt äktenskap och behöver en man som förstår henne. Händelsevis finns en man i närheten; en man som är pappa till ett barn i samma barngrupp som hennes son. Hon är beredd att löpa linan ut med den här mannen - men så dör Juliets man och allting kommer liksom av sig.

Juliet slits mellan att hata allt och alla i omgivningen, och att gråta ögonen ur sig. Mamma Diane försöker få sin dotter på fötter igen, och ett av de knep som hon tar till är att styra den ena hunden efter den andra i Juliets väg - och innan Juliet har hunnit fatta vad som händer har hon plötsligt blivit grannskapets kombinerade hundpromenerare, kattvaktare och blomvattnare.

Jag skulle ljuga om jag säger att den här boken bjuder på många överraskningar, för det gör den inte - men det är nog just exakt avsaknaden av överraskningar och tvära kast som gör att jag uppskattar boken. Den känns vilsam och vänlig och jag trivs med läsningen. Det är faktiskt inte alltför ytligt, utan det finns en hel del småkonflikter som pyr. Därmed finns det lite sälta i allt det söta, och det behövs.

När jag läste förra boken kände jag en viss lust att öppna hundpensionat (fast så insåg jag att jag nog hade något ditåt här hemma redan) och när jag läser den här boken vill jag renovera en kåk från topp till tå. Utan att behöva förlora en make, naturligtvis! Men gärna med en hantverkare som ständigt förser mig med material som "trillat av en lastbil" och därför är svinbilligt. ;-)

Jamen, det är inte så mycket mer att säga. Läs! ;-)